Jag har bytt blogg! Behöver förändring och ny inspiration. Så här är min nya adress till den blogg som kommer skrivas på engelska :)
carrofliin.blogspot.com

HOPPAS NI HÄNGER MED DIT!!! :)

Känner mig inte deprimerad längre, men skolan gör det svårt för mig att hålla det humöret uppe.
Har däremot bloggtorka, så blir inga inlägg på ett tag...

Har låtit ett inlägg ligga oskrivet i en vecka nu. Men nu ska jag väl äntligen ta tag i det. Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag vaknade helt av mig själv 8:30! Kanske mina sömnproblem kan ge sig nu då...

Jag har slutat på dansskolan. Beslutet kom i tisdags kväll när jag inte kände mig det minsta motiverad att gå till lektionen dagen därpå. Det finns inte mycket att se fram emot på lektionerna längre. Jag borde vara ledsen över att inte gå dit, men är inte det. Och det är väl ett tecken på att något inte står rätt till! Så jag avslutar den här terminen tidigare än beräknat. Jag är trött på att känna mig deprimerad så fort jag lämnar en danslektion. På grund av olika skäl så är jag tillräckligt deprimerad som det är och jag tror att dansen är ett av de element som förstör för mig. Trots att jag kommer sakna det jag en gång hade så känner jag en märklig lättnad. Något säger mig att det som kommer i framtiden är ännu bättre. I sinom tid kommer jag äntligen att få dansa med mina vänner igen, på en skola där jag trivs. Jag tänkte inte ens på att det var lektion under onsdagen. Bara att det var skönt med en ledig kväll efter en lång skoldag. Är nöjd med mitt beslut :)

Syrran hade en överasskning till mig idag när jag kom hem ifrån skolan. Hon hade varit ute på stan och handlat två kassar(!) kläder åt mig :O bara sådär! Nu råkar min syster även ha väldigt bra känsla för vad som är snyggt och inte. Både när det gäller kläder och inredning. Och jag är mer än nöjd med det hon har köpt till mig :D

Ett mörkblått linne, två jeans leggings, tre cardigans...




Och så den traditionella mode-posen med knäna inåtvända utan någon som helst anledning, rockposters och varierande klädesplagg i bakgrunden. Självklart slängda hur som helst så att det ska se ut som ett vanligt sovrum.

YES! Efter mycket kämpande och en del fuskande hit och dit så går jag inte längre att stoppa ;) Jag har hittat den perfekta maten och den perfekta balansen med träning för att jag ska gå ner i vikt :D Vägde mig nu på morgonkvisten och är otroligt nöjd med resultatet! Äntligen har jag fått in viktnedgången så att det inte längre känns som ett krav, utan som en livsstil. Dock så gillar jag inte att kämpa för min vikts skull, så när jag nått målet så lär jag lägga av direkt :P precis lagom till sommaren! Förstå vad skönt att kunna lägga på sig två kilo under juni, juli och augusti utan att behöva oroa sig om hur man ser ut? Underbart!

Tycker inte Britney är lika bra numera - men den här låten är grymt bra!

Jag har haft ont i axeln i 1½ vecka efter att jag drog den i fel vinkel på nåt konstigt sätt. Dessutom gjorde jag det två gånger på samma dag. I know, smart va? ;) Jag trodde bara det var en sträckning! Men tyckte ändå att benet högst upp på axeln kändes lite konstigt. Well what do you know. Igår när jag skulle sträcka armarna upp i luften så knakade det plötsligt till:O och helt plötsligt var smärtan borta!! Hahaha... jag tror att jag hade dragit armen liiiite ur led och att den satt konstigt. Scary stuff xD
En av mina största rädslor är att en arm eller ben ska hoppa ur led, men eftersom att det var så lite så var det lugnt.

Idag vaknade jag till dimma, regn och grå himmel vilket var mysigt :) vår på väg! Men det blev trots allt en deppig idag. Jag fick pikar från a certain someone om att jag äter onyttigt, inte okej när jag gör mitt bästa att gå ner i vikt och äta bättre. Folk verkar inte ens lägga märke till när jag går med nyttig mat upp på mitt rum! De ser bara allt det dåliga. Det enda som behövdes efter detta var sömn och lite tycka-synd-om-mig-själv-snyft, sen var jag en ny människa. Nu kan jag äntligen njuta av denna fredag! :)

Hittade en artikel om en kille som har dyskalkyli. Alltid lika härligt att veta att man inte är ensam.

Det var matteläraren under ­första terminen på gymnasiet som fick 18-årige Douglas Granlöf att till sist ge upp.

– Du vet väl att det är ett hjärnfel i pannloben, förklarade läraren frejdigt när de diskuterade Douglas uppenbara svårigheter och svagheter i matte och vad som skulle göras åt dem.

– Det var droppen, säger Doug­las sammanbitet med fortfarande illa dold upprördhet.

– Under hela min skoltid har jag fått höra att jag är lat och dum i huvudet för att jag inte klarade matten. Om jag bara jobbade på litet bättre skulle det ordna sig. Men nu fick jag veta att jag tydligen också är hjärnskadad och där gick gränsen.

Han beskriver den för dyskalkyliker speciella och för nästan alla av dem till sist också starkt ångestfyllda upplevelsen av att försöka hantera det här med siffror, de fyra räknesätten, multiplikationstabellerna, de matematiska beräkningarna, de ökande kraven, provräkningarna, den tröstlösa kampen med obegripliga hemläxor och de oändliga exemp­len i matteböckerna.

– Jag förstod aldrig någonting egentligen, säger han. Siffrorna sade mig ingenting och det jag ­ibland kunde förstå var som bortblåst dagen därpå. Det fastnade liksom inte i huvudet. Kunskapen rann bort. Den gick inte att hålla kvar. Jag lärde mig aldrig alla multiplikationstabellerna ordentligt till exempel.
Dyskalkyli påverkar nämligen inte bara matteprestationerna i skolan. Fenomenet – eller handikappet – kan ha betydligt fler ­aspekter som komplicerar vardagen för den drabbade. För Doug­las del handlar det till exempel om att kunna planera och strukturera livet och dagen, en vanlig komplikation vid dyskalkyli.

– Jag skriver ständigt listor i mobiltelefonen, säger han. Det gäller allt som jag ska och måste göra varje dag. Ofta med exakta klockslag för att inte glömma bort och för att få det gjort. Men det är svårt. Ofta klarar jag en och två saker men inte mer.

Tidsplanering och tidsuppfattning är ett annat dilemma. Dyskalkyliker har ofta dålig känsla för tiden och hur lång tid det tar att genomföra olika insatser. De kommer ofta för sent. En svårighet som dessutom kan förstärkas av sifferproblematiken som gör det svårt för dem att till exempel läsa, förstå och minnas tidtabeller.

– Så är det för mig, säger Doug­las. I hela mitt liv har jag nästan aldrig kunnat passa tider. Därför har jag lärt mig att ta extra lång tid på mig om det är något viktigt som jag absolut inte får missa. Jag brukar planera så att jag kommer minst en timme i förväg för att vara säker.

Det vardagliga räknandet tycker Douglas däremot inte är särskilt svårt att hantera.

– Jag använder kalkylatorn i mobilen, säger han. Det fungerar nästan alltid och gör det inte det frågar jag kompisarna.

Det gör, säger han, att han ­ibland brukar undra vad matten är bra för egentligen.

Hade jättetrevligt igår kväll! :)
Grabbarna grus från gycklargruppen TRiX hade ett övnings-uppträdande inför en publik. De har satt ihop det mesta av sin sommarshow och ville testa vad som funkar och inte. Dem har ju så underbara personligheter att det blir kul oavsett om dem tappar eldstavar eller inte. Poängen är ju underhållningen! :D

Jag har blivit sådär fasligt trött igen, behöver få tillbaka solen!! Det slutade med att jag tvingade mig upp vid 13:30 och sen dess har jag ränt runt och fixat med tvätten. Nu har jag inte många timmar på mig att se gårdagens Jersey Shore, Let's Dance och Vampire Diaries ;) Sen börjar ju melodifestivalen!
Ska hinna klämma in ett träningspass där emellan också! Hujedamej! Better get going...

Jag har fått en ny förebild. För några dagar sedan så skickade syrran en länk till mig med en video; "Funny restroom signs". Nog var den rolig alltid, men det bästa var killen som gjorde videon. Josh Sundquist. Lägg det namnet på minnet. Han är fantastisk. En insipiration. Vid tio års ålder fick han cancer och läkarna var tvungna att amputera bort ett av hans ben. Hans dröm om att spela fotboll resten av sitt liv gick i kras, men han hittade en ny passion i att åka skidor. År 2006 blev han medlem i the Paralympic Ski Team och fick tävla för USA.
Ända sedan han var 16 år har han jobbat som 'motivational speaker' och åker runt till skolor, företag och alla andra möjliga ställen man kan tänka sig, för att berätta om sitt liv. Han föreläser om sitt motto; one more thing, one more time. Något han alltid tänker på så fort han vill ge upp. Idag är han 26 år och har slutat med skidåkningen. Numera fokuserar han på att promota sin bok Just don't fall som handlar om hans livsresa fram tills idag. Han har som sagt en YouTube-kanal där han lägger upp väldigt roliga videos om både det ena och det andra. De bästa är när han berättar om pinsamma stunder när folk har ställt dumma frågor om hans amputerade ben :P Men ibland så har han även lässtunder ifrån sin bok. Jag tänker utan att tveka köpa den, såg att den finns på CDON. Tills dess så tänker jag visa er dessa videos som kanske inspirerar även er att köpa boken! :)

Ursäkta att jag lägger upp så många, men det är svårt att urskilja de bättre från de bästa :P

Som jag nämnde tidigare så håller jag på och går ner i vikt. Jag lever verkligen inte så hälsosamt som jag borde och tänker göra något åt det medan jag är ung. Jag har tidigare försökt gå ner i vikt men det är skitsvårt. Och varför? Jo för att jag gör samma misstag som alla andra. Hur många gånger har ni läst detta på FB eller hört någon säga; "Från och med nu har jag godisförbud och ska träna minst fyra gånger i veckan!"?
Jag beundrar de som har styrkan att stå ut med en sådan diet, men samtidigt tycker jag synd om dem. Man ska njuta av livet!!! Kroppen kräver socker och onyttigheter likaväl som den kräver protein och vitaminer! Just därför är jag så otroligt glad att jag har börjat med Viktväktarna! :)
Jag skulle ALDRIG få för mig att rekommendera en diet på min blogg såvida jag inte vet att den är säker och bra. Så nu ska jag berätta om min syn på detta. Det enda jag hade hört om Viktväktarna var att man skulle räkna points, vilket jag tyckte lät vlädigt komplicerat. Som att man skulle räkna kalorier och kolla varenda produkt inne på Konsum innan man visste om man fick köpa den eller inte. Men efter otaliga försök tillsammans med Puffen att peppa varandras viktnedgång (vi testade till och med pulver, snacka om bortkastade pengar.. jag tog en klunk och mådde fysiskt illamående resten av dagen) så bestämde hon sig för att testa Viktväktarna. Hon berättade om alla framsteg hon gjorde och hon tappade vikt nästan på direkten! Efter en månad så hängde jag på och inledde det nya året med VV. Det gick hur lätt som helst att lära sig och Puffen har en bok där all mat står och hur många points de är värda. Så nu har jag min egen lista, men behöver knappt använda den för jag har koll på hur många points allt jag äter är värda. Det viktigaste är att inte bli petnoga. Strunta i att räkna osten och smöret på smörgåsen utan räkna bara pointsen som smörgåsen är värd. Alla grönsaker och all frukt är gratis förutom bananer och vindruvor, vilket råkar vara det enda jag äter regelbundet när det kommer till nyttigheter... men det är ju bra points så ;)
Jag som vill gå ner i vikt ska äta 21 points per dag och minst 17. Idag har jag bara ätit 14! Så måste få i mig lite till innan läggdags. Dessutom har jag tränat vilket drar av en del poäng. Snacka om att jag har varit duktig. För jag är precis lika duktig på att fuska...

Min poäng med det här inlägget är att belysa att VV inte är en diet - det är precis som vi borde leva! Genom att räkna hur mycket man har fått i sig varje dag så är det lättare att hålla sig till normalstora portioner och BRA points. Dåliga points kostar massor och det vill man verkligen inte slänga bort det på. Det är ju såhär jag egentligen borde fördela min mat och träning varje dag. Men det blir inte så för jag är lat och omotiverad. VV är perfekt för oss som inte har någon självdisciplin! Man räknar ut hur många points man ska äta, vill man inte gå ner i vikt utan bara stanna där man är så lägger man på 4 points. Allt beror på om man är man, kvinna, ålder, vikt, längd osv. Jag väger mig dessutom extremt sällan. Det enda jag bryr mig om är spegebilden och måttbandet, men det kommer jag inte använda på bra länge. Sen jag började har jag vägt mig bara en gång och det visade ett trevligt resultat men jag är inte vid mitt mål än.

Jag får äta vad jag vill men inte så mycket som jag vill. Och till slut anpassar sig kroppen till det som är neutralt; att äta en del och sen vara nöjd med det. Det heter ju Weight Watchers för en anledning. Man passar vikten och har kontroll över den. Självklart ska man unna sig kvällar då man sitter framför TV:n och bara gottar sig. Allt annat är vansinnigt ;)

Stod över danslektionen ikväll. Satt och tittade på istället. Dels på grund av mitt knä som jag är orolig ska göra ont igen med alla snurrar och piruetter. Men även för att jag inte har någon lust att dansa. Det gör mig jätteledsen. Dansen har alltid varit min flykt från verkligheten och utan den vet jag inte vart jag ska ta vägen! Ikväll när gruppen dansade så kom det ett tillfälle då alla stegen satt som en smäck och det var hur vackert som helst. Jag ville inte att dem skulle sluta, för jag såg glädjen som jag saknar! Jag är säker på att det kommer att komma tillbaka till mig när jag börjar på L's dansskola. Men vad ska jag göra tills dess? Jag vill inte sluta Lyrical för det är sista tiden jag har på det här stället. Men jag vill känna glädje med dansen som den jag ser att de andra känner.

Just nu så är det här den enda låten som verkar få fram den känslan hos mig. Vi brukar göra diagonaler (dansa från hörn till hörn genom ett rum) till den på lektionerna. Att vara ute på dansgolvet vid 2:55 är magiskt...

Har en väldigt nice helg! Soligt ute och, fåglarna har börjat kvittra lite och jag får små viktiga saker gjorda. Veckan har varit helt okej...
I onsdags åkte jag till förskolan för att göra intervjuer med några av barnen. De var precis på väg ut för att åka skridskor när jag kom, så alla stod i hallen och kastade sig över mig ^^ hihi. Intervjuerna gick snabbt att göra och det var kul att höra barnens syn på snö; varför det är vitt, vart det kommer ifrån, vad som händer när det smälter osv. Jag bestämde mig för att stanna på förskolan en stund. Ungarna gör ju små saker hela tiden som kramar om ens hjärta! En av dom hade ritat en jättefin teckning och skrivit några ord på den. Hon hade väntat och väntat på dagen jag skulle komma tillbaka för att kunna ge mig den, plutten då <3
Kvällen var inte lika rolig då jag hade dans och knappt kunde njuta av lektionen på grund av mina knän. Fick så ont till slut att jag inte kunde göra alla piruetter och snurrar. Kändes som att koreografin inte gick att sätta så jag satte mig ner och tittade istället. Jag längtar tills Linus dansskola öppnar, då kan jag dansa disco igen och vara bland människor som jag älskar och bryr mig om. Glädjen med dansen fattas just nu. Det är inte meningen att man ska gå därifrån och känna sig ledsen. Något är fel.

Har sökt jobb till Söderbärke kollo nu. Om jag inte fått svar den 15 mars så har jag inte fått jobbet. Det finns bara en plats så jag tror inte jag kommer få det, men skulle vara en dröm som går i uppfyllelse! Borde söka fler jobb men finns inte så många utbud på Platsbanken tyvärr. Man trodde att det var viktigt att få sommarjobb när man gick på gymnasiet. Men man inser nu att det är viktigare att kommunen koncentrerar sig mera på oss som går på högskolan! Det är vi som ska flytta hemifrån (att man inte flyttar hemifrån när man går på gymansiet är ingen tragedi som många verkar tro då) och vi som behöver pengarna när vi inte utbildar oss till ett yrke.